publicerad: 2021  
krakel krakelet, plural krakel, bestämd plural krakelen
krakel·et
substantiv
[-ke´l]
● något ålderdomligt hög­ljutt bråk ofta med slags­mål
(i) krakel (med någon) (om något/sats)
(i) krakel (med någon) (om något)
(i) krakel (med någon) (om sats)
de råkade i krakel med en vakt
○ äv. konflikt, problem
han kom i krakel med polisen
belagt sedan 1599; av lågtyska krakele 'larm; strid; träta'