publicerad: 2021  
krama kramade kramat
verb
kra`ma
1 ibland med partikelnom, utan större betydelse­skillnad trycka (någon) mot den egna kroppen med hjälp av armarna som ömhetsbetygelse; ibland en­bart om att trycka någons kind mot sin
SYN. omfamna
någon kramar någon/något
någon kramar någon
någon kramar något
någon kramar om någon
hon kramade honom ömt; barnet kramade sin nalle; han kramade om henne
○ äv. med av­seende på kropps­del
han kramade ömt hennes hand
belagt sedan 1649; fornsvenska krama 'klämma hårt'; besläktat med sv. dial. kramm 'trång; knapp'
2 (försöka) klämma ihop (något) med händerna i syfte att pressa samman, ut­vinna vätska eller dylikt
någon kramar (ur/ut) något ur något
någon kramar (ur) något ur något
någon kramar (ut) något ur något
någon kramar ur någon något
han kramade hand­taget så hårt att knogarna vitnade
○ ofta med ton­vikt på resultatet ibland med partikel, sär­skiltur, ut
krama en snö­boll; krama saften ur en citron; krama ur citronen
○ äv. om djur ofta med partikel, sär­skiltihjäl
någon kramar ihjäl någon/något
någon kramar ihjäl någon
någon kramar ihjäl något
boa­ormen kramade ihjäl sitt byte
○ äv. bildligt
de kramade ut det sista ur sommaren; polisen kramade ur honom all information
belagt sedan 1457 Namnlös och Valentin
kramakramande, kramning