publicerad: 2021  
1krampa krampan krampor
kramp·an
substantiv
kram`pa
● liten, U-formad järn- eller stål­bygel med spetsiga skänklar anv. som fäste för något
belagt sedan 1502 (Stockholms Stads Skottebok 1501–1510); fornsvenska krampe; av lågtyska krampe 'hake'; besläktat med kramp
2krampa krampade krampat
verb
kram`pa
● plågas av kramp
någon/något krampar
någon krampar
något krampar
benen krampade så att han knappt kunde stå
belagt sedan 1953
krampakrampande, krampning, kramp