publicerad: 2021  
krock krocken krockar
krock·en
substantiv
[kråk´]
● häftig samman­stötning mellan for­don vanligen med skador som följd
JFR kollision
krockskada; frontalkrock; halkkrock; seriekrock
en krock (mellan några)
en krock (med någon/något)
en krock (med någon)
en krock (med något)
en svår krock; en krock mellan motor­cykel och last­bil
○ äv. bildligt
kanalkrock
en prakt­full krock: under­hållnings­program i båda tv-kanalerna
belagt sedan 1929; till krocka