publicerad: 2021
kruka
krukan krukor
kruk·an
substantiv
1
nästan cylindriskt eller bukigt kärl ofta av lergods, porslin, plast el. plåt; ofta för förvaring av (delvis) flytande matvaror; med el. utan lock och handtag
en kruka (något)
en kruka (med något)
brända och glaserade krukor; en kruka med körsbärssylt; en kruka med inlagd sill
○
spec. om sådan behållare för plantering av växter (vanligen formad som en stympad kon)
pelargoner i krukor; självvattnande kruka
belagt sedan slutet av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor);
fornsvenska kruka; av lågtyska kruke med samma betydelse; av ovisst urspr.