publicerad: 2021  
1krum krumt krumma
krumm·are
adjektiv
krum´
böjd ofta till följd av sjukdom; om (del av) kropp
krumbent
krumma ben; en krum kropp; han stod med ryggen krum
äv. om växt
krumma träd
belagt sedan 1560 (om oxhorn), 1750 (om kroppsdel); av lågtyska krum med samma betydelse; besläktat med kramp, krympa
2krum ingen böjning
substantiv
krum´
i vissa ut­tryck böjd form
hon satt med ryggen i krum
belagt sedan 1739