publicerad: 2021  
krut krutet
krut·et
substantiv
● typ av explosivt ämne som an­vänds för att driva fram projektiler ur skjut­vapen
bomullskrut; svartkrut
trögt krut; röksvagt krut
○ äv. bildligt kraft och energi
han sparade på krutet till debattens slutomgång; det var ingen idé att ödsla mer krut på NN:s debatt­inlägg
bränna allt krut på något offra alla resurser på någotså att man inte har något kvar när det kan­ske behövs: filmskaparen har bränt allt krut på special­effekter i stället för att skapa en tro­värdig handling
ont krut förgås inte så lätt det som är ont är seg­livatgrann­fejden har på­gått i mer än trettio år – ont krut förgås inte så lätt
spilla krut på döda kråkor an­vända sina krafter eller till­gångar till ingen nyttadebatten ur­artade och hon vägrade delta längre efter som det var som att spilla krut på döda kråkor
belagt sedan 1431 (i sms.; (Krutets ålder och bruk (Murberg))) fornsvenska krut; av lågtyska krut med samma betydelse; samma ord som lågtyska krut, tyska Kraut 'ört; krydda' (efter krutets likhet med malda kryddor); idiomet ont krut förgås inte så lätt bygger på en miss­uppfattning av lågtyska unkrut (tyska Unkraut) 'ogräs'