publicerad: 2021  
1kvitt ingen böjning
adjektiv
1 endast predikativt befriad från något man varit besvärad el. bunden av
kvitt någon/något
kvitt någon
kvitt något
hon blev äntligen kvitt förkylningen; hon kan inte bli kvitt de svåra barndomsminnena; hon lyckades göra sig kvitt hans upp­vaktning
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska kvitter 'trygg; fredad; fri (från)'; av lågtyska quit, fornfranska quitte med samma betydelse; ur senlat. qui´tus 'lugn'; jfr ur­sprung till kvittera
2 endast predikativt som kommit till ett lik­ställt förhållande där tidigare den ena parten varit skyldig den andra något
du är skyldig mig några hundra men om du hjälper mig med flyttningen är vi kvitt
belagt sedan mitten av 1300-talet Konung Magnus Erikssons Landslag
Kvitt eller dubbelt. Titel på populärt fråge­program som sänts i tv med jämna mellan­rum sedan 1957 och där frågorna till den tävlande undan för undan blir svårare sam­tidigt som belöningen varje gång fördubblas (var­vid den tävlande riskerar att förlora allt han eller hon tidigare vunnit)
2kvitt
interjektion
● ut­rop som härmar små­fåglars kvitter
belagt sedan 1826; till kvittra