publicerad: 2021
kvittra
kvittrade kvittrat
verb
●
frambringa ljusa, sångliknande ljud om (små)fågel
någon/djur kvittrar
djur kvittrar
någon kvittrar
solen sken och småfåglarna kvittrade
○
äv. bildligt om barn el. kvinna
hon kvittrade förtjust
belagt sedan 1430–50; 1832 i bildlig bemärkelse (Fem Mose böcker);
fornsvenska kvitra; av ljudhärmande urspr.
kvittrakvittrande, kvitter