publicerad: 2021  
kvittra kvittrade kvittrat
verb
kvitt`ra
fram­bringa ljusa, sång­liknande ljud om (små)fågel
någon/djur kvittrar
djur kvittrar
någon kvittrar
solen sken och små­fåglarna kvittrade
äv. bildligt om barn el. kvinna
hon kvittrade förtjust
belagt sedan 1430–50; 1832 i bildlig bemärkelse (Fem Mose böcker); fornsvenska kvitra; av ljud­härmande urspr.
kvittrakvittrande, kvitter