publicerad: 2021  
1kyla kylan
kyl·an
substantiv
ky`la
● låg temperatur särsk. utom­hus
MOTSATS 1värme JFR köld
kylskada
sträng kyla; kläder som skyddar mot kylan; kylan är på väg hit; maten bör transporteras i kyla
○ äv. med ton­vikt på förnimmelsen
en isande kyla; hon kände kyla i hela kroppen
○ äv. bildligt, spec. om av­saknad av positiva känslor
känslokyla
hennes kyla drabbade främst barnen
○ spec. äv. om förmåga att bevara lugnet
hans kyla i av­görande situationer är guld värd för laget
○ spec. äv. i ut­tryck för att hamna i onåd el. för att bli ut­fryst
han hamnade ute i kylan efter sin kritik av chefen
belagt sedan 1734; 1763 i bildlig bemärkelse; trol. av tyska Kühle med samma betydelse; besläktat med 1kall!!
Spionen som kom in från kylan. Svensk titel på agent­roman av John le Carré (1963)
2kyla kylde kylt, presens kyler
verb
ky`la
● ofta med partikel, sär­skiltner, utan större betydelse­skillnad göra kallare vanligen med av­seende på något som är för varmt
JFR förkyla sig, köld
kylare; bottenkyla
någon/något kyler (någon/något)
någon kyler (någon)
någon kyler (något)
något kyler (någon)
något kyler (något)
någon/något kyler (ner någon/något)
någon kyler (ner någon)
någon kyler (ner något)
något kyler (ner någon)
något kyler (ner något)
kyla (ner) vinet
○ spec. med syfte att bevara mat­varor eller dylikt
kylaggregat; kylfack; kylhus
○ äv. om före­mål etc.
den våta jackan kyler; tårarna kylde på de heta kinderna
○ äv. med ton­vikt på förnimmelsen
ett kylande om­slag
○ äv. bildligt, sär­skilt lugna (ner)
kyla ner känslorna
belagt sedan ca 1450 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska köla
kylakylande, kylning
kyla av