publicerad: 2021  
kymig kymigt kymiga
kym·ig
adjektiv
ky`mig el. [çy`-]
● var­dagligt okamratlig
var inte kymig nu!
○ äv. obehaglig
det kändes kymigt att stå och tjuv­lyssna på skvaller; han mår kymigt (adverbial)
belagt sedan 1897; till lågtyska küme 'svag, matt', trol. via da.