SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 kägel kägeln käglar kägl·ar substantiv [çä´g-] äv. [çä`g-] 1 höjd hos trycktyp JFR grad 9 8 punkters kägel belagt sedan 1725; av lågtyska kegel 'pinne; påle'; besläktat med kagge, kåk 2 vanligen i sammansättn. konformigt föremål JFR kägla 1 kägelsnitt belagt sedan ca 1710 3 i vissa uttryck och i sammansättn. kägla för spel SE kägla 2 kägelbana; kägelspel slå kägel; spela kägel belagt sedan 1867 SO Alfabetisk lista käbbla verb käck adj. käft subst. käfta verb käftsmäll subst. kägel subst. kägelbana subst. kägelbana (kägel) kägelformig adj. kägelsnitt subst. kägelsnitt (kägel) Till alla ordböcker