publicerad: 2021  
käbbla käbblade käbblat
verb
käbb`la
● var­dagligt ibland med partikelnemot smågräla om oväsentligheter
käbbla (om någon/något/sats) (med någon)
käbbla (om någon) (med någon)
käbbla (om något) (med någon)
käbbla (om sats) (med någon)
käbbla emot (någon)
käbbla inte om strunt­saker!; han ska all­tid käbbla emot
belagt sedan 1639; äldre även käppla, sv. dial. käbbas, mot­svarande lågtyska kabbelen, kevelen med samma betydelse; trol. nära besläktat med käft
käbblakäbblande, käbbel