publicerad: 2021  
kön könet, plural kön, bestämd plural könen
kön·et
substantiv
● en­dera av de två roll­typerna vid fort­plantningen dvs. hona el. hane, kvinna el. man
honkön; hankön; kvinnokön; mankön; könsbestämning; könsbyte
kvinnligt kön; manligt kön; skillnader i ålder och kön; ett litet barn av svårbestämt kön
○ äv. om grupp (ofta totaliteten) av kvinnor resp. män
könsfördom
skapa jäm­likhet mellan könen; den naturliga blygheten för det mot­satta könet
○ äv. om själv­upplevd identitet
könsidentitet
psykologiskt kön
○ äv. könsorgan
könsakt; könshår; könssjukdom
tvätta könet med ljummet vatten
det täcka könet kvinnorna
belagt sedan mitten av 1300-talet (i sms.; (Östgöta-Lagen)) fornsvenska kyn, kön 'släkt; art; slag'; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. gen´us 'art; slag'; jfr ur­sprung till allsköns, genus, konung, kynne
Det andra könet. Svensk titel på Simone de Beauvoirs feministiska verk från 1949