publicerad: 2021  
ljud ljudet, plural ljud, bestämd plural ljuden
ljud·et
substantiv
● fysikaliskt fenomen (en våg­rörelse) som ger upp­hov till hörsel­förnimmelser genom att sätta öronens trum­hinnor i rörelse; så­väl om fenomenet i sig som om en­staka före­komst av det
JFR buller, 1ton 1
ljudeffekt; ljudstyrka; strupljud
ljudet (av/från någon/något)
ljudet (av någon)
ljudet (av något)
ljudet (från någon)
ljudet (från något)
ett väl­bekant ljud; ett störande ljud; höja ljudet; sänka ljudet; dämpa ljudet; inte ett ljud hördes; ljudet av krossat porslin; ljudets hastighet är 330 m/s; bilen gav ifrån sig ett märkligt ljud; det hördes mystiska ljud från lägenheten ovan­för
○ spec. vokal eller konsonant
ljudlära; a-ljudet; utljud
○ äv. mer el. mindre bildligt
han var så förvånad att han inte fick fram ett ljud
○ ibland med tanke på att någon (inte) hört av sig
vi har inte hört ett ljud från honom på flera månader
bli annat ljud i skällan börja låta på ett annat sättofta för att ut­trycka att någon ändrar in­ställning: om kritiken var skarp mot domarna i förra matchen var det annat ljud i skällan den här gången
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Kristnu-Balken af Smålands-Lagen (Helsinge-Lagen)); fornsvenska liuþ 'lyssnande; ljud; röst'; gemensamt germanskt ord, ur en indoeur. ord­rot med bet. 'höra'; jfr ur­sprung till lyda, lyhörd, lyss, lyssna, lystra, 2lytt!!