publicerad: 2021  
1ljuda ljöd ljudit, presens ljuder
verb
lju`da
● ge ifrån sig (kraftigt) ljud
JFR låta 1
genljuda
något ljuder
de hörde basunerna ljuda; hennes ord ljöd än­nu i hans öron
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska liudha
ljudaljudande, ljud
2ljuda ljudade ljudat
verb
lju`da
● ut­tala (ord eller bok­stäver) mycket tydligt vid läsövning eller dylikt
någon ljudar något
barnen fick ljuda bok­stäverna en efter en
belagt sedan 1833
ljudaljudande, ljudning