publicerad: 2021  
1lock locken lockar
lock·en
substantiv
[låk´]
● ofta plur. kortare knippe hår som bildar en cirkel eller en spiral
lockfrisyr; hårlock; korkskruvslock; tjusarlock
romantiskt svallande lockar; lägga håret i lockar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska lokker; gemensamt germanskt ord med urspr. bet. 'böjlig'; jfr ur­sprung till lök
2lock locket, plural lock, bestämd plural locken
lock·et
substantiv
[låk´]
1 (tämligen plan) an­ordning för till­slutning av öppningen på ett före­mål vanligen ut­görande till­behör till behållare (dock sällan flaska)
burklock; grytlock; kistlock
lägga på locket på kastrullen; lyfta på locket; skruva av locket från tuben
○ spec. om vissa maskindelar för till­slutning av öppningar i cylindrar, pannor och dylikt
○ äv. om den övre plattan på sträng­instrument
○ äv. bildligt, sär­skilt i ut­tryck för under­tryckande av information
myndigheterna lade locket på i vapenaffären; det är dags att lyfta på locket – all­mänheten har rätt att få information
det slår lock för örat/öronen man drabbas av till­fällig lom­hördhethissen upp rörde sig så fort att det slog lock för öronen
belagt sedan ca mitten av 1300-talet (förteckning över föremål i kungens skattkammare (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska luk, lok 'lock; lucka'; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till lockout, lucka 1, nyckel 1
2 vanligen i obestämd form sing. och i sammansättn. (bräda eller läkt som ut­gör) övertäckning av längs­gående skarv mellan bräder
lockpanel; lockribba
lägga bräder på lock; spika lock på en vägg
belagt sedan 1859; trol. av samma urspr. som 2lock 1
3lock locket
lock·et
substantiv
[låk´]
● i vissa ut­tryck övertalning genom före­spegling av stora för­delar och dylikt
○ äv. ut­stötande av lock­rop efter ville­bråd eller dylikt
med lock och pock med både lockelser och kravanv. i övertalnings­syfte eller dylikt: hon försökte med lock och pock få sin dotter att sluta röka
belagt sedan 1689; till locka 2