publicerad: 2021
1lock
locken lockar
lock·en
substantiv
●
ofta plur.
kortare knippe hår som bildar en cirkel eller en spiral
romantiskt svallande lockar; lägga håret i lockar
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska lokker; gemensamt germanskt ord med urspr. bet. 'böjlig'; jfr ursprung till
lök
2lock
locket, plural lock, bestämd plural locken
lock·et
substantiv
1
(tämligen plan) anordning för tillslutning av öppningen på ett föremål vanligen utgörande tillbehör till behållare (dock sällan flaska)
burklock; grytlock; kistlock
lägga på locket på kastrullen; lyfta på locket; skruva av locket från tuben
○
spec. om vissa maskindelar för tillslutning av öppningar i cylindrar, pannor och dylikt
○
äv. om den övre plattan på stränginstrument
○
äv. bildligt, särskilt i uttryck för undertryckande av information
myndigheterna lade locket på i vapenaffären; det är dags att lyfta på locket – allmänheten har rätt att få information
det slår lock för örat/öronen
man drabbas av tillfällig lomhördhethissen upp rörde sig så fort att det slog lock för öronen
2
vanligen i obestämd form sing. och i sammansättn.
(bräda eller läkt som utgör) övertäckning av längsgående skarv mellan bräder
lockpanel; lockribba
lägga bräder på lock; spika lock på en vägg
belagt sedan 1859;
trol. av samma urspr. som
2lock 1
3lock
locket
lock·et
substantiv
●
i vissa uttryck
övertalning genom förespegling av stora fördelar och dylikt
○
äv.
utstötande av lockrop efter villebråd eller dylikt
med lock och pock
med både lockelser och kravanv. i övertalningssyfte eller dylikt:
hon försökte med lock och pock få sin dotter att sluta röka
belagt sedan 1689;
till
locka 2