publicerad: 2021  
1lova lovade lovat
verb
[lo`va]
● ofta med partikelnupp styra (segel­båt eller segel­fartyg) upp mot vinden
MOTSATS falla 1
någon/något lovar (upp)
någon lovar (upp)
något lovar (upp)
○ äv. om far­tyget
full­riggaren lovade upp
belagt sedan ca 1585; av nederländska loeven med samma betydelse, till nederländska loef, lågtyska lof 'vind­sida'; jfr ur­sprung till lovart
lovalovande, lovning, 1lov
2lova lovade lovat
verb
[lå`va]
1 ge löfte om visst (önsk­värt) handlande
utlova
någon lovar (någon) något/att+verb/sats
någon lovar (någon) något
någon lovar (någon) sats
någon lovar (någon) att+verb
hon lovade att komma; han lovade dem hjälp; hon håller all­tid vad hon lovar; lova bot och bättring; jag lovar och svär att aldrig göra så igen; han lovade dyrt och heligt att höra av sig
○ äv. om icke-personliga före­teelser ge hopp om, varsla om
något lovar något
juniorernas spel lovade gott för fram­tiden; det lovade att bli en vacker dag
○ äv. försäkra, starkt fram­hålla
det var kallt, det vill jag lova!
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska lova
2 hög­tidligt starkt berömma eller tacka särsk. i religiösa samman­hang
SE 4lov
någon lovar någon/något
någon lovar någon
någon lovar något
himlen vare lovad!; lova och prisa Gud
belagt sedan 1320–50 En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga
lovalovande
lova bort