publicerad: 2021
1lov
loven lovar
lov·en
substantiv
●
kursändring i riktning mot vinden av segelfartyg eller dylikt
göra en lov
○
äv. allmännare
sväng, gir
chauffören gjorde en vid lov kring stationen
slå sina lovar kring någon/något
kretsa kring någon/någotfotspår i snön avslöjade att någon hade slagit sina lovar kring ladan under natten
ta loven av någon/något
få övertaget över någon/någotmöbelfabrikerna tog loven av snickarhantverket
belagt sedan ca 1585;
jfr fornsvenska lof 'vindsida'; till
1lova!!
2lov
ingen böjning, neutrum
substantiv
[lå´v]
1
tillåtelse ofta mer informell, av förälder eller dylikt
lov (att+verb)
be om lov; barnen fick lov att stanna uppe sent; läraren gav klassen lov att stanna i klassrummet; hon tittade i hans dagbok utan lov
○
ofta försvagat i artighetsfraser
vad får jag lov att bjuda på?; får jag lov (till nästa dans)?
○
äv. med opersonlig konstruktion
vad får det lov att vara?
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska lof 'bifall, tillåtelse; pris, beröm'; gemensamt germanskt ord med urspr. bet. 'tillfredsställelse; behag'; besläktat med
ljuv
2
i vissa uttryck
skyldighet att göra något
lov att+verb
nu får ni lov att vara tysta!
○
äv. försvagat
nej, vi får nog lov att gå nu
belagt sedan 1682
3lov
lovet, plural lov, bestämd plural loven
lov·et
substantiv
[lå´v]
4lov
lovet
lov·et
substantiv
[lå´v]
●
något högtidligt
starkt beröm
recensenterna sjöng den unge debutantens lov
○
spec. i tacksamhetsfraser riktade till Gud
SE
2lova 2
Herren vare tack och lov!; hon lever, Gud ske lov!
○
äv. med försvagad religiös innebörd
de kommer nu, tack och lov!
belagt sedan 1000-talet (i sms.; (runsten, Södra Ljunga, Småland (Sveriges runinskrifter)))
runform lufi (dat.); se ursprung till
2lov!!
