publicerad: 2021
1lyra
lyran lyror
lyr·an
substantiv
1
hög bollbana
kasta en lyra; en lyra mot straffområdet som NN nickade i mål
○
spec. med tanke på fångande av bollen innan den studsat, t.ex. i brännboll
ta lyra
belagt sedan ca 1635;
till sv. dial. lyra, lira 'kasta en boll i båge; vrida'; av lågtyska liren 'vrida; veva'
2
ett forngrekiskt stränginstrument med liten resonanskropp och böjda sidoarmar
lyrformig
spela (på) lyra
○
äv. om vissa föremål av liknande form, spec. märken och dylikt
på kavajslaget hade han skolans symbol, en lyra
○
ibland i bildlig användning som symbol för diktkonsten
skaldens lyra har tystnat
ha många/flera strängar på sin lyra
se
sträng
stränga sin lyra (till någons ära)
dikta eller spela (till någons ära)han var en lysande poet som vid officiella högtider strängade sin lyra
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium);
fornsvenska lyra; av grek. lyr´a med samma betydelse
3
ett slaginstrument med en serie metallplattor som slås an med hammare
SYN.
klockspel 2
belagt sedan 1830;
se ursprung till
1lyra 2
Måtte det verk, du i mänskors vimmel
skapar från morgon- till aftonglöd,
stå som en lyra mot tidens himmel,
sedan du själv och din gud är död! Hjalmar Gullberg, Vid Kap Sunion (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
skapar från morgon- till aftonglöd,
stå som en lyra mot tidens himmel,
sedan du själv och din gud är död! Hjalmar Gullberg, Vid Kap Sunion (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
2lyra
lyrade lyrat
verb
●
vardagligt
slå eller kasta en lyra
lyra (något)
hon lyrade bollen mot bortre stolpen
belagt sedan 1945;
se ursprung till
1lyra 1
lyralyrande