publicerad: 2021  
1lyra lyran lyror
lyr·an
substantiv
ly`ra
1 hög boll­bana
kasta en lyra; en lyra mot straff­området som NN nickade i mål
○ spec. med tanke på fångande av bollen innan den studsat, t.ex. i bränn­boll
ta lyra
belagt sedan ca 1635; till sv. dial. lyra, lira 'kasta en boll i båge; vrida'; av lågtyska liren 'vrida; veva'
2 ett forn­grekiskt sträng­instrument med liten resonans­kropp och böjda sidoarmar
lyrformig
spela (på) lyra
○ äv. om vissa före­mål av liknande form, spec. märken och dylikt
på kavajslaget hade han skolans symbol, en lyra
○ ibland i bildlig an­vändning som symbol för dikt­konsten
skaldens lyra har tystnat
ha många/flera strängar på sin lyra se sträng
stränga sin lyra (till någons ära) dikta eller spela (till någons ära)han var en lysande poet som vid officiella hög­tider strängade sin lyra
belagt sedan början av 1500-talet (Ett forn-svenskt legendarium); fornsvenska lyra; av grek. lyr´a med samma betydelse
3 ett slag­instrument med en serie metall­plattor som slås an med hammare
SYN. klockspel 2
belagt sedan 1830; se ur­sprung till 1lyra 2
Måtte det verk, du i mänskors vimmel
skapar från morgon- till afton­glöd,
stå som en lyra mot tidens himmel,
sedan du själv och din gud är död! Hjalmar Gullberg, Vid Kap Sunion (i Kärlek i tjugonde seklet, 1933)
2lyra lyrade lyrat
verb
ly`ra
● var­dagligt slå eller kasta en lyra
lyra (något)
hon lyrade bollen mot bortre stolpen
belagt sedan 1945; se ur­sprung till 1lyra 1
lyralyrande