publicerad: 2021  
löfte löftet löften
löft·et
substantiv
löf`te
1 (moraliskt bindande) förklaring att man säkert kommer att handla på visst sätt vanligen till någons för­del
JFR försäkran, försäkring 1, utfästelse
löftesbrott; nyårslöfte; scoutlöfte; trohetslöfte; tysthetslöfte; vallöfte
ett halvt löfte; ett tomt löfte; ett bindande löfte; av­ge ett löfte; hålla ett löfte; in­fria ett löfte; bryta ett löfte
ett löfte (om något/att+verb/sats) (till någon)
ett löfte (om något) (till någon)
ett löfte (om sats) (till någon)
ett löfte (om att+verb) (till någon)
ett löfte (till någon) (att+verb/sats)
ett löfte (till någon) (sats)
ett löfte (till någon) (att+verb)
han gav löfte om att komma till­baka; ska hans an­tydan om av­gång an­ses som ett hot eller ett löfte?
○ äv. försäkran (till någon) om viss (fram­tida) för­mån
han hade fått löfte om ett stipendium
○ ibland äv. tillstånd
barnen hade fått föräldrarnas löfte att gå och lägga sig lite senare efter­som det var lördags­kväll
○ äv. om icke-personliga före­teelser förhoppning
boken ger löften för fram­tiden
ta löfte av någon få någon att lovade tog löfte av henne att hon skulle höra av sig regel­bundet
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag); fornsvenska lyfte, löfte 'löfte; borgen'; av lågtyska löfte med samma betydelse; bildn. till 2lova!!
2 lovande person
JFR påläggskalv 2
framtidslöfte
vara ett stort löfte; de unga löftena i firman
belagt sedan 1891