publicerad: 2021  
magnet magneten magneter
magn·et·en
substantiv
[maŋne´t]
metall­föremål som kan dra till sig järn och vissa andra metaller samt andra magneter
magnetens båda poler
äv. bildligt någon/något som har dragnings­kraft
publikmagnet
belagt sedan 1519 (Peder Månssons skrifter (Nordling)); fornsvenska magnet; av grek. (lith´os) magne´tis 'magnet(sten)'; av om­diskuterat urspr., trol. till Magnesi´e, namn på stad i Thessalien