publicerad: 2021  
1maka plural
adjektiv
ma`ka
● mindre brukligt ut­om i vissa ut­tryck som är lika eller hör samman och bildar ett par
omaka
de här strumporna är maka
belagt sedan 1836; till fornsvenska maka(r), plur. av maki 'like; kamrat'; jfr ur­sprung till 2maka, make
2maka makan makor
mak·an
substantiv
ma`ka
● något formellt kvinnlig part i äktenskap i förhållande till den andra personen i äktenskapet
SYN. hustru JFR make 1
någons maka maka till någon
hans äkta maka; en kärleks­full maka och mor; hon och hennes maka har många gemensamma intressen
kaka söker maka se kaka
belagt sedan 1430–50 (Flores och Blanzeflor); jfr ur­sprung till make
3maka makade makat
verb
ma`ka
● ofta med partikel som an­ger rörelseriktning, t.ex.in, ner, undan förskjuta ett litet stycke i sid­led
någon makar på någon/något
någon makar på någon
någon makar på något
någon makar (in/ner/undan) något (någonstans)
någon makar (in) något (någonstans)
någon makar (ner) något (någonstans)
någon makar (undan) något (någonstans)
han makade lite på hatten för att se bättre; hon makade undan en hårslinga från pannan
belagt sedan ca 1635; av lågtyska maken 'göra, åstad­komma'; jfr ur­sprung till mäkla, skomakare, urmakare m.fl.
makamakande
maka sig