publicerad: 2021
1mandarin
mandarinen mandariner
mandar·in·en
substantiv
mandari´n 
1
ämbetsman i den (noga rangordnade) kinesiska byråkratin under kejsartiden
○
äv. bildligt om maktfullkomlig byråkrat
mandarinvälde; kulturmandarin
belagt sedan 1751;
av port. mandarim med samma betydelse; via hindi av sanskrit mantrin 'rådgivare; minister'
2
en mindre, apelsinliknande, söt citrusfrukt lättskalad och (vanligen) med kärnor
belagt sedan 1881;
till
1mandarin 1 (trol. efter den gula färgen på mandarinernas ämbetsdräkt)
2mandarin
ingen böjning
mandar·in
substantiv
mandari´n
●
högkinesiska
(på) mandarin
tala mandarin
belagt sedan 1918;
till
1mandarin!!
