publicerad: 2021  
mankön man­könet, plural man­kön, bestämd plural man­könen
man|­kön·et
substantiv
man`kön
manligt kön
(av) mankön
en person av man­kön
någon gång äv. mest bibliskt man el. grupp av män
allt man­kön skulle om­skäras
belagt sedan 1335 (stadgar utfärdade i Skara av kung Magnus till efterrättelse för alla västgötar (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska mankyn, -kön