SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 mannamån ingen böjning, utrum manna|mån substantiv mann`amån ● något ålderdomligt otillbörligt gynnande av viss(a) person(er) JFR väld mannamån (mot någon) anklagas för mannamån; ingen mannamån skedde vid bodelningen belagt sedan ca 1655; till 1man!! och 2mån!! SO Alfabetisk lista mannagrynsgröt (mannagryn) mannagräs subst. mannakraft subst. mannalav subst. mannaminne subst. mannamån subst. mannaålder subst. mannaår subst. mannekäng subst. mannekänga verb mannekänguppvisning (mannekäng) Till alla ordböcker
