publicerad: 2021
1man
mannen, plural män ibland mannar el. man, bestämd plural männen ibland mannarna
substantiv
man´ 
1
fullvuxen person av hankön i mots. till pojke resp. kvinna
JFR
karl
en ung man; delegationen bestod av tre män och två kvinnor
○
ofta med tonvikt på handlingskraft, hederskänsla etc., med anknytning till traditionella uppfattningar
gråt inte – uppför dig som en man!; under militärtjänsten mognade han till man; han tog nederlaget som en man
tre vise män
ursprungligen biblisktde tre män från Österlandet som ledda av en stjärna kom för att hylla Jesusbarnetenl. legenden
○ äv. bildligtde tre vise männen förväntas vara klara med rapporten under september månad
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland);
runform monum (dat.), vanligen övrig runform man, fornsvenska maþer, man; gemensamt germanskt ord, urspr. 'människa; man'; jfr ursprung till
mannekäng
2
manlig part i äktenskap i förhållande till den andra personen i äktenskapet
någons man
man till någon
hennes blivande man; de blev man och hustru på midsommarafton; under studietiden träffade han sin blivande man
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Uplands-Lagen
3
vanligen koll., i plur. oftamannar, man
medlem i grupp som är organiserad för viss verksamhet t.ex. besättning, trupp el. idrottslag, oavsett kön (men i praktiken ofta man)
två man hitåt!; alle man på däck!; fartyget gick under med man och allt; andra halvlek fick genomföras med bara 10 man; mannarna klarade strapatserna väl
○
ibland i måttsliknande användning
den svenska armén i slaget vid Narva år 1700 var på knappt 11 000 man
belagt sedan 1285
stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)
4
ofta i sammansättn.
person i allmänhet som ingår i sammanhanget, oavsett kön
bli man för något
se till att något blir gjorthan tänker bli man för att arbetet blir färdigt före sommaren
gemene/menige man
vanligt enkelt folkhon arbetar för att gudstjänstens och kyrkans språk ska vara begripligt för gemene man
god man
person som utsetts till rättslig förtroendemant.ex. för att föra frånvarandes el. minderårigs talan:
egendomen förvaltas av en god man
gå man ur huse
sluta upp mangrantvid fredsdemonstrationen gick invånarna man ur huse
i var mans mun
se
mun
ingen mans land
se
land
lite till mans
så gott som var och enont om tid har vi väl lite till mans
mannen på gatan
den vanlige, genomsnittlige mannendet militära ingreppet kritiserades av både mannen på gatan och internationella organisationer
näste man till rakning
nästa person som blir föremål för åtgärdervanligen av negativt slag:
näste man till rakning i utredningen av skattehärvan blev partisekreteraren
på tu man hand
se
hand
sista/siste man på skansen
den sista kvarvarande (försvararen)siste man på skansen släcker och låser efter sig!
tredje man
utomstående person eller grupp som oförskyllt drabbasvid konflikt mellan andra parter, t.ex. strejk:
förbundet har valt en strategi som ska göra att konflikten inte drabbar tredje man alltför hårt
var mans niding
se
niding
vara en man kort
sakna en personidag var vi en man kort på jobbet, så vi hade knappt tid att ta lunchrast
belagt sedan 1000-talet (i sammansättn. lan- 'lands-'; (runsten, Turinge, Södermanland (Sveriges runinskrifter)))
2man
pronomen
man´
●
obestämd person el. grupp av (ofta tongivande) personer
JFR
3en
man måste beundra hans energi; i huvudstaden talar man just nu bara om statsbesöket
○
ofta anv. av den talande om sig själv
vardagligt
man vill gärna känna sig som medlem i en grupp; självklart vill man ha ett jobb som man trivs med
ser man på!
se
se på
