SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
`hund substantiv ~en ~ar fä|­hund·enperson med usel karaktär vard.psykol.yrk.JFRcohyponymusling släpp mig, din fähund!en fähund som lämnade sin egen son att svälta i­hjälsedan 1645jfr fornsv. fähunder ’vall­hund’