SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 maronit maroniten maroniter maron·it·en substantiv maroni´t ● ofta plur. medlem av en kristen kyrka i Libanon och äv. i bl.a. Syrien och USA samt på Cypern maroniterna styrs av en egen patriark belagt sedan 1887; till Maron, namn på syrisk eremit (slutet av 300-talet och början av 400-talet) SO Alfabetisk lista marodera verb marodör subst. marodör (marodera) marokäng subst. marokängband (marokäng) maronit subst. mars subst. marsala subst. 1marsch subst. 2marsch interjektion marschall subst. Till alla ordböcker