publicerad: 2021
1mask
masken maskar
mask·en
substantiv
1
(typ av) litet, långsträckt, ryggradslöst djur som saknar extremiteter och förflyttar sig med krypande och slingrande rörelser; ofta anv. som agn
sätta en mask på kroken
○
äv. om vissa (larver av) insekter eller dylikt
ej i fackspråkliga sammanhang
det är en mask i hallonet
○
äv. med tanke på besvär orsakade av mask
katten hade mask
○
äv. bildligt om något ynkligt
Vad är en människa? Ingenting annat än en mask!
vrida sig som en mask (på kroken)
se
vrida sig
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska maþker, matk; gemensamt germanskt ord, trol. bildat till en indoeur. ordrot med bet. 'gnida sönder'
2
det att maska i kortspel
han slog en mask med hjärterdamen
belagt sedan 1847;
till
2maska 2
2mask
masken masker
mask·en
substantiv
1
ansiktsbeklädnad som gör bäraren oigenkännlig för att försvåra identifikation el. som en sorts utsmyckning (bl.a. rituellt)
tjuven bar en svart mask; medicinmän i groteska masker; huvudrollsinnehavaren hade en lyckad mask
○
äv. om hel dräkt och dess bärare
godafton vackra mask!
○
äv. om (abstrakt) företeelse som döljer det verkliga sammanhanget
under vänskapens mask
hålla masken
inte visa vad man känner eller tänkerefter en stunds samtal orkade hon inte hålla masken längre utan brast ut i gråt
kasta masken
visa sitt rätta jagefter att länge ha använt pseudonym kastade hon masken och framträdde med sitt riktiga namn
tappa masken
råka avslöja vad man känner eller tänker
belagt sedan 1652;
av franska masque med samma betydelse; trol. ur arab. mashara 'upptåg; spratt'
2
vanligen i sammansättn.
beklädnad som skyddar ansiktet mot någon typ av risker
fäktmask; gasmask
○
äv. om beklädnad som isolerar ansiktet
narkosmask
○
äv. om vissa tekniska anordningar för fixering av något
belagt sedan 1777
3
knappast plur.
skydd mot upptäckt särsk. av militära anordningar
SYN.
kamouflage
belagt sedan 1880
