publicerad: 2021  
1maska maskan maskor
mask·an
substantiv
mas`ka
tråd­slinga på stickat, virkat, knutet el. bundet arbete
en avig maska; en rät maska; tappa en maska; det gick en maska på nylon­strumpan
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska maska; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'knut'
2maska maskade maskat
verb
mas`ka
1 vanligen med partikeln förse (metkrok, rev eller dylikt) med mask som bete
någon maskar () något
maska på kroken
belagt sedan 1915; till 1mask 1
2 försöka ta hem stick med kort som är lägre än mot­ståndarnas högsta kort i färgen i bridge och liknande spel
någon maskar (ut något)
maska eller toppa – det var den eviga frågan
ofta med betoning på (lyckat) resultat med partikelnut
med ess–dam–knekt lyckades Syd maska ut Östs trumf­kung
belagt sedan 1807; kort­form till maskera; se ur­sprung till 2mask 1
3 ut­föra arbete mycket långsamt i långsam takt el. genom att hålla sig undan
någon maskar (med något)
spec. i syfte att demonstrera mot något
arbetarna protesterade mot tidsstudie­mannen genom att maska
spec. äv. vid över­läge i tids­begränsad tävling fördröja spelet
domaren upp­manade mål­vakten att inte maska
belagt sedan 1910; samma ord som 2maska 2
4 mindre brukligt göra maskor
SE 1maska
någon maskar (ihop) något
äv. vanligen med partikel, sär­skiltihop foga samman stickade eller virkade arbeten
belagt sedan 1795; till 1maska
5 förse med skydd t.ex. vid målning
någon maskar (något)
maska de svarta ytorna
belagt åtm. sedan 1998; se ur­sprung till 2maska 2
maskamaskande, maskning