publicerad: 2021  
1minst superlativ
adverb
1 i ringaste mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget
MOTSATS 1mest
pengarna gick till dem som minst behövde dem; de minst populära böckerna
○ spec. för under­strykande av betydelse eller dylikt med negation
landets väl i olika av­seenden, inte minst beträffande försvaret
○ spec. äv. i ut­tryck för att något är nästan otänkbart
ingen, allra minst NN, skulle komma på tanken att kritisera honom; minst av allt ville jag såra dig
minst sagt i under­kant sagttonen i debatten har varit minst sagt aggressiv
sist men inte minst se sist
belagt sedan 1420–50 (Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)); fornsvenska minst; gemensamt germanskt ord; till 1mindre!!
2 åtminstone
MOTSATS högst 2
taxin kostar minst 500 kronor; minst 10 000 personer demonstrerade
belagt sedan 1523
2minst minsta; superlativ
adjektiv
● som har ringaste mängd eller om­fattning i det av­seende som fram­går av samman­hanget
MOTSATS 2mest
han har minst pengar att röra sig med av alla; hon är minst till växten av syskonen; utan minsta tvekan tog hon på sig upp­giften
○ ibland substantiverat, spec. om barn
den minste är tre år gammal
○ spec. äv. i mer el. mindre före­brående ut­tryck för vad som måste göras som ett minimum
det minsta du kan göra är att be om ur­säkt; det minsta man kan begära är att han hör av sig och lämnar åter­bud
inte det minsta inte allshans roll­figur är inte det minsta intressant
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska minster; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till 2mindre!!