publicerad: 2021
mirakel
miraklet, plural mirakel el. mirakler, bestämd plural miraklen el. miraklerna
mir·akl·et
substantiv
mira´kel 
●
gynnsam övernaturlig händelse särsk. av religiöst slag
över 200 mirakel har upptecknats från helgonets grav
○
äv. försvagat
fantastisk händelse
mirakelmedicin; mirakelräddning
ett ekonomiskt mirakel
○
äv.
mirakelspel
belagt sedan 1527;
via tyska, franska av lat. mira´culum 'underverk', till mira´ri 'undra'; trol. besläktat med
smila
