SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
föl`je substantiv ~t ~n följ·et1(mindre) grupp människor som åt­följer viss person under förflyttning, t.ex. som upp­vaktning sociol.yrk.JFRcohyponymeskort prinsen kom till häst med ett ståndsmässigt följeäv. om grupp med gemensam syssel­sättning e.d.ofta ned­sätt.; ngt åld.ett följe av marknads­gycklare kom dragande genom stadenäv.an­hang ned­sätt.gäng­ledaren och hans följeett följe (av ngra)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. fylghe; till följa 2i vissa ut­tryck sällskap trafik.slå följe med ngnsvanen med ungarna i följeäv. bildligten börs­nedgång som i sitt följe kan ha ökad arbets­löshet(i) följe, (slå) följe (med ngn)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagen