publicerad: 2021  
moatjé moatjén moatjéer
moatjé·er
substantiv
[moatçe´]
● andra parten i par som till­sammans ut­för viss aktivitet el. bildar en var­aktig enhet; spec. om (någons) kavaljer resp. dam
JFR partner
någons moatjé moatjé till någon
han förde sin moatjé till bordet
belagt sedan 1743; av franska moitié 'hälft'; av lat. medi´etas 'mitt, ställe i mitten', till med´ius 'mellerst'; jfr ur­sprung till medium