publicerad: 2021  
mogen moget mogna
mogn·are
adjektiv
mo`gen
1 fullt ut­vecklad genom inne­boende krafter
mogen (för något/att+verb)
mogen (för något)
mogen (för att+verb)
mogen (något/att+verb)
mogen (något)
mogen (att+verb)
bölden var mogen, så den kunde skäras bort
spec. om ung människa (el. handling) till­räckligt ut­vecklad för klokt och ansvars­fullt handlande
så ung och än­då så mogen; ett moget svar av femtonåringen; de var nu mogna för större upp­gifter
spec. äv. om frukt eller dylikt färdig att äta
plockmogen
saftiga, mogna apelsiner; bananen är nästan väl mogen; björn­bären är mogna först i september
ofta (förskönande) om inte helt ung person
dans för mogen ungdom
äv. med konstruktions­växling
mogen dans; allt fler debuterar som författare vid mogen ålder
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska moin, moghin, till sv. dial. mo sig 'mogna'
2 färdig för viss behandling el. visst agerande
mogen (för något/att+verb)
mogen (för något)
mogen (för att+verb)
mogen (att+verb)
huset var moget att rivas; frågan var mogen för beslut; tiden var mogen; är vi mogna för en kopp kaffe nu?
äv. grundlig
efter moget över­vägande bestämde hon sig för att tacka nej
belagt sedan 1623