publicerad: 2021  
monoton monotont monotona
mono·ton
adjektiv
[-tå´n]
som har konstant ton­höjd om mer lång­varigt ljud­fenomen; vanligen med sövande effekt
SYN. entonig
binas monotona surrande; det monotona mässandet av psalm­verser
äv. bildligt enformig
det monotona fängelse­livet; geometriska fåror som sträckte sig i ett monotont fjärran
belagt sedan 1787; till mono- och grek. ton´os 'ton'; jfr ur­sprung till 1ton!!