publicerad: 2021  
motståndare mot­ståndaren, plural mot­ståndare, bestämd plural motståndarna
mot|­stånd·ar·en
substantiv
mo`tståndare
● person som aktivt försöker förhindra viss ut­veckling el. resultat av viss verksamhet eller dylikt; spec. i militära och idrottsliga samman­hang men äv. all­männare
SE stå emot JFR antagonist, fiende, opponent 1, ovän
motståndarläger; abortmotståndare; huvudmotståndare; kärnkraftsmotståndare; meningsmotståndare
någons motståndare
motståndare till någon/något/sats
motståndare till någon
motståndare till något
motståndare till sats
några är motståndare
han lyckades slå ner sin mot­ståndare; en mot­ståndare till förslaget; en av lagförslagets ivrigaste mot­ståndare
○ äv. om person som har en fientlig el. avog in­ställning till någon el. något (utan att vid­ta aktiva mot­åtgärder)
○ äv. om grupp
Sovjetunionen blev en för svår mot­ståndare för Hitlertyskland
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare); fornsvenska motestandare