publicerad: 2021
stå emot
stod stått, presens står
verb
●
äv. fast sammansättn., se
motstå
inte ge vika för påverkande kraft
någon/något står emot någon/något/att+verb
någon står emot någon
någon står emot något
någon står emot att+verb
något står emot någon
något står emot något
något står emot att+verb
stå emot fiendens anfall; han kunde inte stå emot frestelsen att ta en kaka till
○
spec.
undgå att förstöras av
kan skriften stå emot erosionen och vätan?; bron stod emot isens tryck
belagt sedan 1541
stå emotmotstånd