publicerad: 2021  
mummel mumlet
muml·et
substantiv
mumm´el
lågt, otydligt tal med halv­slutna läppar
mummel (om någon/något/att+verb/sats)
mummel (om någon)
mummel (om något)
mummel (om sats)
mummel (om att+verb)
det kom in­stämmande mummel från alla håll
ofta som försynt ut­tryck för miss­nöje
mummel i kön
belagt sedan 1517 (brev från ståthållaren Tönne Eriksson Tott i finska Viborg till Sten Sture om ställningen vid ryska gränsen (Grönblad)); fornsvenska mumbel 'mummel, glunkande, rykte'; till mumla