publicerad: 2021
märgel
märgeln
substantiv
●
kalkrik lera anv. som råvara för tegel och cement; förr äv. som jordförbättringsmedel
belagt sedan 1639;
av tyska Mergel; till senlat. mar´gila av lat. mar´ga med samma betydelse; ev. av keltiskt urspr.; jfr ursprung till
utmärglad