publicerad: 2021  
mätt neutrum mätt, bestämd form och plural mätta
adjektiv
● som har in­tagit till­räcklig mängd föda för att stilla hungern
JFR mätta 1
proppmätt; tvärmätt
mätt (av/på något/att+verb)
mätt (av något)
mätt (av att+verb)
mätt (på något)
mätt (på att+verb)
äta sig mätt; smör­gåsar blir man inte mätt av
○ äv. bildligt som fått (mer än) nog av något
han dog, mätt av ära; vara mätt på livet; hon kunde inte se sig mätt på tavlan
mätt som en plätt ordentligt mättefter två portioner rabarberpaj var han mätt som en plätt
belagt sedan 1347 (privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska mätter; bildn. till mat
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst. Karin Boye, I rörelse (i Härdarna, 1927)