publicerad: 2021
namn
namnet, plural namn, bestämd plural namnen
namn·et
substantiv
1
särskilt språkligt uttryck som används för att entydigt utpeka viss person eller visst husdjur anv. vid tilltal och omtal; ofta tilldelat ur en begränsad uppsättning el. enl. konventionella regler
vid namn namn
i någons namn
namnet (på någon)
i dopet fick hon namnet Sylvia; hans namn var Fritiof Andersson; en ung man vid namn Emil; hon bär namnet Anckarsvärd; hon ville inte nämna honom vid namn; han reste under antaget namn; namnen i reportaget var fingerade; dagens namn är Botilda
○
äv. om det konkreta, nedskrivna namnet, spec. om namnteckning
hon ville inte sätta sitt namn under en sådan skrivelse
○
äv. om person
ett tungt namn; ett gångbart namn för chefsposten; hon är ett stort namn i musikvärlden
○
äv. om rykte eller dylikt som en person kan få
hans namn skändades; hon har gjort sig ett namn som keramiker; han har namn om sig att vara fridsam
○
äv. i vissa religiösa uttryck
i Guds namn; i Jesu namn till bords vi gå
bara till namnet
bara till den yttre formenden tidigare så aktiva föreningen existerar nu bara till namnet
både till namnet och gagnet
både formellt och reellthon är sammanslutningens ledare både till namnet och gagnet
ett taget namn
ett nytt släktnamnefter ansökan hos viss (statlig) myndighet:
sedan giftermålet har de ett taget namn
för jösse namn
för tusanett milt kraftuttr.:
flytta på dig, för jösse namn!
göra något i någons namn
göra något under någons ansvarhon fick i uppdrag att behandla rutinärenden i ledningens namn
hur/vad/vem/varför i fridens/herrans/jösse namn
uttr. för stark förvåning:
vad i fridens namn är det du säger?; många undrade hur i herrans namn det kunde vara så enkelt att rymma från fängelset
i rättvisans namn
om man ska vara ärlignu ska det i rättvisans namn sägas att den förra regeringen inte heller förstod potentialen i turistnäringen
i ärlighetens namn
om jag ska vara uppriktigi ärlighetens namn kunde en del ärenden ha skötts bättre av styrelsen
känna någon (bara) till namnet
(bara) veta att det finns en person med det angivna namnetjag vet vem hon är, men känner henne bara till namnet
kärt barn har många namn
se
barn
lystra till namnet
hetavalpen lystrar till namnet Tarzan
med namns nämnande
se
nämnande
mera till namnet än till gagnet
mera formellt än reelltnuförtiden är han kommunist mera till namnet än till gagnet
utan namns nämnande
se
nämnande
2
särskilt språkligt uttryck som används för att entydigt utpeka (viss) företeelse ofta äv. (delvis) beskrivande
vid namn namn
namnet (på något)
gatans namn var Plåtslagaregatan; Bondeförbundet ändrade sitt namn till Centerpartiet; Kärlekslilja gick tidigare under namnet Afrikas lilja; ”Toppforskningsinitiativet” är ett ambitiöst namn på ett ovanligt projekt
○
spec. med betoning av innehållet i namnet
ett universitet värt namnet måste ha ett eget forskningsbibliotek
kalla/nämna något vid sitt/dess rätta namn
använda den rätta (inte förskönande) benämningen på någotde hade öppet smädat presidenten genom att kalla dennes styre vid dess rätta namn, nämligen diktatur
belagt sedan förra hälften av 1300-talet
Södermanna-Lagen
3
speciellt utvalt eller konstruerat språkligt uttryck som används för att upprätta och beskriva (viss) typ av företeelser
vid namn något
i namn av något
namnet (på något)
namnen på olika kolväteföreningar; exotiska djur med latinska namn; spaniel är namnet på en hund
○
äv. allmännare
beteckning
undersökningen förtjänar inte namnet forskning
○
äv. i uttryck för att något sker med stöd av viss auktoritet eller dylikt
i lagens namn; i namn av sitt ämbete
belagt sedan 1526
Men än faller tidlösa
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn,
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.
Karin Boye, Evighet (i För trädets skull, 1935)
stänk i vår famn
en stund då vi är borta
från mål och namn,
då solen faller tyst
över ensliga strån
och all vår strävan syns oss
som en lek och ett lån.
Karin Boye, Evighet (i För trädets skull, 1935)