publicerad: 2021  
nar naren narar
nar·en
substantiv
sammanhållande, tunn tvär­slå särsk. på yta bestående av bräder, t.ex. dörr el. lock
belagt sedan 1472 (Arboga stads tänkebok); fornsvenska nar(e); sv. dial. nar; gemensamt germanskt ord, urspr. 'ngt som trycker ihop'; jfr ur­sprung till narv 2