publicerad: 2021  
nevö nevön nevöer
nevö·er
substantiv
nevö´
något hög­tidligt bror- eller syster­son
någons nevö nevö till någon
belagt sedan 1791; av franska neveu med samma betydelse; av lat. nep´os 'son­son, dotter­son; bror­son, syster­son' (jfr runformen nafi 'bror­son, syster­son'); jfr ur­sprung till nepotism, niece