publicerad: 2021  
1norr ingen böjning
substantiv
[når´]
1 väder­strecket som på norra halv­klotet är mot­satt riktningen till solen vid dess middags­höjd
norrgående; norrhimmel; norrläge; norrvägg
vind från norr
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska nor, nordh
2 norra delen av ett land (eller om­råde)
längst uppe i norr är det mörkt hela vintern
belagt sedan 1565
2norr
adverb
[når´]
i riktningen som leder rakt bort från solen vid dess middags­höjd på norra halv­klotet
Upp­sala ligger sex mil norr om Stock­holm
belagt sedan 1000-talet (runsten, t.ex. Skederid, Uppland); runform nur, fornsvenska nor(r), nordher; gemensamt germanskt ord, trol. urspr. 'nere'; jfr ur­sprung till nord