publicerad: 2021  
norm normen normer
substantiv
[når´m]
● ofta plur. (all­mänt god­tagen) regel för handlande eller tänkande ofta av social karaktär och vanligen inte ned­skriven
JFR 1lag 1, rättesnöre
normsystem
en norm (för någon/något)
en norm (för någon)
en norm (för något)
etiska normer; veder­tagna normer; följa normerna; över­skrida normerna för något; kraven på fastare normer i skolorna
○ äv. om fast­ställda regler el. mått att jäm­föra med el. konstruera efter (ofta utan social inne­börd)
byggnorm; socialbidragsnorm
skärpta normer för avgas­rening
belagt sedan 1635; av lat. nor´ma 'vinkel­mått; mått­stock'; jfr ur­sprung till abnorm, enorm