publicerad: 2021  
1nu
adverb
1 vid den inne­varande tid­punkten till skillnad från förfluten tid och fram­tid
nu går jag; nu kan vi äntligen pusta ut; nu är det hög tid att börja lektionen; just nu är jag upp­tagen men om en timme kan vi ses
äv. om (längre) tids­period som äv. om­fattar viss tid före och efter tal­ögon­blicket
folk lever längre nu än förr; på 1800-talet var Sverige ett bonde­land men nu bor de allra flesta i tät­orter; blå­valen, det största av alla nu levande dägg­djur
nu eller aldrig nu måste något görasom det över huvud taget ska bli gjort: de har länge drömt om att starta ett café och har bestämt sig för att det är nu eller aldrig
nu för tiden se tid
nu gäller det! se gälla
nu kan vi det här! se kunna
nu och då emellan­åtunder vinterns snö­oväder försvann strömmen nu och då
belagt sedan 800-talet (runsten, Rök, Östergötland); runform nu, fornsvenska nu 'nu; allt­så'; gemensamt germanskt ord, med mot­svarighet i bl.a. grek. ny´n 'nu; dock'; jfr ur­sprung till 1ny 1
2 i själva verket anv. som en sorts utfyllnads­ord
JFR 1då 3
1998, eller när det nu var; vad heter hon nu igen?; jag kan hoppa in om det nu är så att du inte har lust
äv. som inledningsord till resonemang som i viss mån mot­säger det dit­tills an­förda
Nu kan det kan­ske in­vändas, att ...; Nu vill jag inte på­stå, att ...
äv. som över­gångs­ord mellan olika led i en fram­ställning
vad nu din in­vändning beträffar, så tycker jag följande
belagt sedan slutet av 1200-talet Westgöta-Lagen
2nu nuet
nu·et
substantiv
vanligen bestämd form tid som kan upp­levas mer eller mindre direkt av de när­varande personerna, särsk. om period som om­fattar något slags tal­ögon­blick el. mot­svarande
leva i nuet; berättelsen rör sig i nuet
i detta nu just i det här ögon­blickethon är faktiskt på väg hit i detta nu
i ett nu plötsligti ett nu fylldes scenen av dansare
i nästa nu i nästa ögon­blickdet började regna och i nästa nu var stormen lös
i samma nu sam­tidigthon somnade i samma nu som hon lade huvudet på kudden
belagt sedan 1737